RYSSLAND I SVERIGE

Demokratin i Ryssland sitter trångt. Det var budskapet från USA:s vicepresident Dick Cheney när han höll ett tal i Litauen i förra veckan.

Cheney pekade på hur rättigheterna för politiska partier, religiösa samfund, fristående organisationer och nyhetsmedier systematiskt håller på att inskränkas i Ryssland. Han passade också på att kritisera Kremls benägenhet att använda sin stora olje- och gasexport som ett påtryckningsmedel i utrikespolitiken.
Det var väl valda ord. Alltför länge har omvärlden stillatigande betraktat den oroväckande utvecklingen i Ryssland.
Föga förvånande har Kreml, frustande av indignation, avvisat kritiken. Cheney avfärdas som okunnig om rysk demokratiԔ och missledd av sina medarbetareԔ.
Ryska medier hakade omedelbart på. USA har anklagats för att medvetet vilja ödelägga förhållandet mellan de båda länderna och för att försöka starta ett nytt kallt krig. Cheneys utspel har jämförts med Winston Churchills berömda tal i Fulton, Missouri, 1948 då han introducerade begreppet järnridånԔ.

Men den amerikanske vicepresidenten är långt ifrån ensam om att vara bekymrad över president Vladimir Putins vägval.
Journalisten och författaren Arkadij Waxberg beskrev nyligen i Svenska Dagbladet hur åtskilliga ryska forskare med goda kontakter i utlandet plötsligt har anklagats för spioneri eller för att ha sålt statshemligheter till främmande land. Avsikten med dessa, nästan uteslutande helt grundlösa, beskyllningar är att blåsa nytt liv i den gamla myten om att Ryssland är omgivet av fiender som strävar efter att försvaga och dominera landet, menar han.
Den frenetiska spionjakten är följaktligen ingen isolerad företeelse.
Liknande metoder har tidigare använts för att klämma åt olika slags frivilligorganisationer. Dessa rörelser, de flesta engagerade i sådant som mänskliga rättigheter, socialt bistånd eller miljöfrågor, får större delen av sin finansiering genom internationella bidrag och passar därför perfekt i rollen som spionorganisationer som styrs från utlandetԔ.

Strategin är framgångsrik. Forskarna har blivit försiktigare. De fristående organisationerna tystare. I rask takt återskapas nu den atmosfär av skräck, osäkerhet och hjälplöshet som kännetecknade SovjettidenԔ, skriver Waxberg.
Det finns ett otal punkter där den sittande amerikanska administrationen förtjänar kritik. Hård kritik.
Men skall vicepresident Dick Cheney klandras för något i detta sammanhang, så är det för att han dröjt för länge med att tala klarspråk om den illavarslande situationen i Ryssland.
På tok för länge. //Sydsvenskan