RYSSLAND I SVERIGE

Ekonomiska framgångar sporrar Ryssland att med president Vladimir Putin i spetsen utmana väst och försöka återta sin förlorade maktposition. Det har lett till de sämsta förbindelserna med USA sedan kalla krigets slut.

Det Ryssland som vid sekelskiftet var politiskt förnedrat och skuldsatt med tomma kassakistor är i dag ett land på snabb frammarsch med en blomstrande ekonomi. Skulderna är betalda. Växande olje- och gaspriser och omvärldens glupande energibehov har gjort landet till en efterfrågad leverantör.

Ryssland är i dag världens största oljexportör och sitter på världens största gasfyndigheter. Det ger president Vladimir Putin viss tyngd när han utmanar USA som enda supermakt och pekar ut Bushadministrationen som största internationella problem och avgörande orsak till världens många kriser och konflikter.

Den ryske presidentens drivkraft är att åter etablera sitt land som en stormakt att räkna med och för omvärlden att ta hänsyn till.

Rysslands utrikesminister har hävdat att det i dag inte finns något internationellt problem som kan lösas utan Rysslands medverkan. Det är en kanske en önskedröm, men sedan tre veckor har världen lyssnat extra noga till Vladimir Putin.

Då tog han till orda vid en internationell konferens i München som enligt Putin "tillåter mig att säga vad jag verkligen tycker om internationella säkerhetsproblem" och "undvika överdriven artighet och tom diplomati".

Därpå lättade han på sin uppdämda vrede och riktade en tirad av anklagelser mot USA. Bushadministrationen fick skulden för alla problem, från Nordkoreas och Irans kärnvapenambitioner till militariseringen av rymden och förakt för internationell rätt.

Vladimir Putin klagade framför allt på USA:s vilja att vara ensam supermakt och för att försöka upprätta en unipolär värld där USA "påtvingar andra länder sin ekonomiska, politiska och kulturella ledning".

Talet i München har beskrivits som det mest aggressiva av en rysk ledare sedan det kalla krigets slut och Sovjetunionens upplösning 1991.
Den ryske presidenten beskrev en unipolär värld som en värld där det bara finns ett maktcentrum och en mästare, ett "livsfarligt system för alla och även för ledarnationen som förgör sig själv inifrån".

Putin hävdar att hans land inte strävar efter att åter bli en supermakt, utan efter att skapa en multipolär värld. Alltså en värld med många maktcentra och minskat inflytande för USA. Det innebär att han vill se ett Ryssland som ska ha mer att säga till om och att han lagt grunden för att skapa en internationell allians som motkraft mot USA.

Putin flyttar alltså fram positionerna när USA:s ställning som ensam supermakt försvagats på grund av det misslyckade kriget i Irak, motgångarna i Afghanistan, konflikten med Iran, minskat inflytande i Mellanöstern och en amerikansk väljaropinion som lämnat president George W Bush i sticket.

Den svenske Rysslandskännaren och ekonomen Anders Åslund, som forskar vid Peterson Institute for International Economics i Washington, ser det som "naturligt att den ryske presidenten utnyttjar amerikansk svaghet" för att dölja egna, inhemska problem.

Putins avsikt är att öka den egna populariteten och "greppet på ett land som redan kvävs av hans närmast totala kontroll över tevestationer, tidningar, utnämningar och politiska partier", anser Anders Åslund. Han säger att den ryska staten är auktoritär och "en rövarstat där alla högre befattningshavare bara är intresserade av vad de får i personlig förtjänst och endast Putin tänker en viss del av sin arbetsdag på landets väl".

Anders Åslund tror att Vladimir Putin kommer att sitta kvar en tredje period som president trots att författningen förbjuder det. Orsaken är att Putin är den ende som genom sin popularitet har legitimitet i rysk politik. Ingen annan politiker har tillåtits växa i hans skugga. Själv har Putin sagt att han tänker avgå efter nästa års presidentval, blott 55 år gammal.

Framväxten av en auktoritär, odemokratisk och korrumperad stat under Vladimir Putins ledning har bidragit till att förbindelserna med USA försämrats och utvecklats till en kamp om makt och intressesfärer.

I sin nationella säkerhetsstrategi skrev Bushadministrationen 2002 att "samarbete är kännemärket för förbindelserna med Ryssland".

Men i höstas beskrev chefen för den amerikanska underrättelseverksamheten, John Negroponte, förbindelserna med Ryssland så här:

"Rysk beslutsamhet fortsätter att skapa rivalitet och antagonism och kommer att dämpa vår förmåga att samarbeta med Ryssland i frågor som kontraterrorism, ickespridning, energi och främjande av demokrati i Mellanöstern."

Ryssland och president Putin har särskilt irriterat sig över att USA flyttat fram sin intressesfär till den ryska gränsen, till stater som tidigare ingick i Sovjetunionen och som i Ryssland kallas "det nära utlandet". Det handlar om att de baltiska länderna blivit medlemmar av militäralliansen Nato och om amerikanskt stöd till demokratiska politiker i grannländerna Georgien och Ukraina.

I sitt tal i München för tre veckor sedan gick Vladimir Putin till hårt angrepp mot Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse) för att den koncentrerat sig på valövervakning och att värna mänskliga rättigheter i de länder som tidigare ingick i den sovjetiska intressesfären och där Ryssland värnar sitt inflytande.

- Folk försöker förvandla Osse till ett vulgärt instrument för att värna ett lands eller en grupp av länders utrikespolitiska intressen, sade Putin.

Uppenbarligen finns en oro hos Putin för att Osse, där både USA och Ryssland är medlemmar, ska hålla uppsikt över kommande val i Ryssland.
Ryssland har också hotat lämna ett par militära avtal som slöts efter det kalla krigets slut i början av 1990-talet. Som skäl anges bland annat att USA har slutit avtal med Polen och Tjeckien om att upprätta ett försvar mot ballistiska missiler i Europa.

USA uppger att missilförsvarssystemet syftar till att skydda Europa mot framtida missiler från exempelvis Iran. Den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice hävdar att tio antimissiler i Polen och radarstationer i Tjeckien "omöjligt kan hota Ryssland eller att de på något sätt kan minska Rysslands avskräckningskapacitet på tusentals stridsspetsar".

Men chefen för det ryska missilkommandot har hotat att rikta sina missiler mot de länder som samarbetar med USA om ett missilförsvar.

Den typen av utspel påminner om kalla kriget då USA och Sovjetunionen utbytte anklagelser och hotelser. Men i dag är både Ryssland och USA angelägna om att tona ned riskerna för ett nytt kallt krig. Samtidigt fortsätter presidenterna Putin och Bush att utbyta artigheter och klappa varandra på axeln. Det är något förvånande i ett läge där deras hemmaopinioner utvecklas i allt mer antagonistisk riktning.

Rysslands ambitioner att flytta fram sina positioner i Mellanöstern på USA:s bekostnad och den ryska ledningens vänskap med Iran riskerar dock att skjuta även de båda presidenternas vänskap i sank.

Samtidigt som Iran utvecklar sin kärnteknik i uppenbar riktning mot att framställa kärnvapen levererar Ryssland luftvärn och andra avancerade vapen som Iran kan använda för att skydda sitt nukleära program mot eventuella amerikanska anfall.

Avsikten är enligt president Putin att Iran "inte ska känna sig omringat av fiender" och att "de iranska ledarna ska känna att de har vänner i världen". //DN.se