RYSSLAND I SVERIGE

Aktiebörsen rasade i veckan i Moskva. I tisdags föll den med 9,4 procent. Men att börsen är volatil är ingen nyhet. Att nedgången berodde på fruktan över att råvarupriserna ska falla tycks man nu vara överens om.

Det var därför Gazprom och Lukoil föll mest, 11 procent vardera. Bara 30 procent av Rysslands investerare är ryska, trots allt.
Inom några veckor planeras en stor börsintroduktion (både i London och Moskva) av den statliga oljejätten Rosneft. 20 miljarder dollar talade man först om, nu är det 10
miljarder, beskrivet som en tiondel av bolagets värde. Blir det en succé? Nej, marknaden verkar märkvärdigt ointresserad; där man inte är rent förolämpad.

- Varför ska jag bjuda på tjuvgods? säger en analytiker vid Pictet som citeras av Reuters, syftande på att en stor del av Rosnefts värde
består av Yuganskneftegaz som tvångsförsåldes, som en del i Yukos skatteskuld.

EN STOR PENNINGTVÄTT , är också en kommentar DN hör. Man vill fixera ägandet så att ingen sedan ifrågasätter varifrån delarna kommer
- till exempel från Yukos. Ryssar ska inte få köpa mindre paket än 20.000 rubel, men ännu
vet ingen om detta är sista chansen att komma in på den lukrativa ryska oljemarknaden, eller ett försök att sälja värden vars ägande är föremål för rättslig utredning - amerikanska Yukosägare har faktiskt stämt ryskastaten.

Men om oljemarknaden alltså är lite dubiös så råder större förtroende för andra branscher. Evraz, ett stort stålkonglomerat, ska också
börsintroduceras - och här pekar redan rykteskvarnen ut Roman Abramovitj, oligarken som köpte brittiska fotbollslaget Chelsea och sedan sålde Sibneft, som spekulant på 40 procent.

Om detta är sant vet ingen - vi får se vid budgivningen. En följd av detta, spekulerar Financial Times, är att Evraz lägger under sig Corus, det brittisk-nederländska stålverket,
som har gått lite dåligt sista tiden. För stålbranschen, nyss utdömd, är förvisso i behov av konsolidering.

- Det är positivt för rysk ekonomi i sig att stora företag kan köpas och är attraktiva på världsmarknaden, menar Michael Kavanagh, analytiker hos MDM Bank.

Men vi är ännu långt ifrån de stora konsolideringar som skulle behövas - men Arcelor med Severstal skulle vara meningsfullt. Ty den tredje stora affären är spelet kring ståljätten Arcelor, som ju
nu också nått Ryssland. Arcelor vill nämligen vill gå ihop med Severstal, det stora stålverket i norr i staden Tjerepovets, för att hindra den indiskfödde stålkungen Lakshmi Mittals bud på Arcelor.

HUR DETTA SLUTAR är ännu oklart. I förra veckan tycktes Arcelors Guy Dollé och Severstals direktör Alexej Mordasjov (som har 89 procent av aktierna) helt överens, men nu ska Arcelors aktieägare ta ställning till
ett bud från Mittal som kanske ändå svänger en majoritet. Arcelors största ägare är den luxemburgska staten (stålverket tillkom genom en spansk-franskluxemburgsk fusion) och bland de många farhågor som hörts är tvivel på genomskinligheten, både under Mittal och under Mordasjov, som skulle bli chef för Rysslandsdelen, men också förestå ett råd på fyra som skulle få vetorätt på alla stora
beslut.

Om denna tänkta modell blir verklighet skulle förstås Mordasjovs inflytande bli betryggande även i ett fusionerat stålbolag Severstal Arcelor, som skulle bli störst i världen. (Det skulle också Arcelor bli med Mittal).
Annars kunde man fråga sig varför Mordasjov skulle avhända sig den makt han nu har som ensamägare av Severstal.

Men här fi nns en rysk förklaring, framförd i Moskva av insiktsfulla iakttagare: det ligger i Mordasjovs intresse att komma ifrån Ryssland, eftersom han annars är helt beroende av Vladimir Putins nåd.

DET ÖDE SOM Yukoschefen Michail Chodorkovskij fick röna skrämmer: myndigheterna lyckades klä
av Yukos dess tillgångar bit för bit, förebärande skatteskulder. Sådana skatteskulder kan alla finansmagnater beskyllas för - lagarna var mycket oklara då, i den ryska kapitalismens barndom. Sålunda gick ryktet här i Moskva i förra veckan, innan riksåklagaren Vladimir Ustinov avskedades, att
turen nu hade kommit till Lukoils direktör Vagit Alekperov att få plikta - och att det var därför det blev nödvändigt att avskeda Ustinov.

Bakom kulisserna pågår nämligen en hård maktkamp i Kreml. För Alexej Mordasjov skulle det sålunda vara en stor vinst att få komma ur denna ryska sfär, där man måste ta politiska hänsyn (läs göra som Kreml vill) och i stället bli en maktspelare i världens största
stålbolag.

I RYSSLAND VÄNTAR i stället Putins pojkar, de så kallade siloviki, i kulisserna. De vill själva bli direktörer för den del av industrin som nu återsocialiseras - förutom Yukos och Sibneft nu till exempel flygplansindustrin. Men frågan är förstås om dessa personer blir lika skickliga företagsledare som hittills oligarkerna har varit, på gott och ont.

DISA HÅSTAD //DN