RYSSLAND I SVERIGE

USA tänker anfalla Iran. Men inte för att hindra ayatollorna från att skaffa kärnvapen. Washingtons verkliga motiv är i stället Teherans planer på att öppna en egen oljebörs, där handeln inte ska ske i dollar utan i euro.

Det hävdar den amerikanske författaren William Clark: "Saddam Hussein beseglade sitt öde när han i september 2000 meddelade att Irak inte längre skulle ta emot dollar som betalning för sin olja."*

Alla amerikanska åtgärder i Mellanöstern syftar egentligen till att försvara dollarns ställning som världens dominerande handels- och reservvaluta, enligt Clark och hans anhängare.

Deras påståenden har allt som krävs av en riktigt bra konspirationsteori. Mörka och dolda motiv.

Makt och pengar. Våld och sex... nåja, den sistnämnda ingrediensen fattas fortfarande.

Problemet, som med varje underhållande konspirationsteori, är bara ett. Den är inte sann.

Den stora dollarkonspirationen är en nationalekonomisk klintbergare eller Da Vinci-kod, som kittlar fantasin även hos normalt sansade personer, till exempel Publicistklubbens gamle ordförande Jan Guillou, som hävdar att "som nu är kan USA på grund av dollarns världsledande ställning finansiera en groteskt stor del av sina krig med sedelpressarna".

Några enkla basfakta räcker för att vederlägga konspirationsteorin.

För det första är det USA:s ekonomiska styrka som gör dollarn stark – inte tvärtom. Fråga vilken valutahandlare som helst.

För det andra är det en seglivad myt att USA skulle ha några särskilda fördelar av att dollarn används i den internationella handeln.

Sant är att många export- och importaffärer görs upp i amerikansk valuta, särskilt på viktiga råvaror.

Om ett svenskt raffinaderi köper norsk olja är det mycket troligt att kontraktet skrivs i dollar. Men det behöver inte betyda att betalningen måste ske i amerikansk valuta. Den kan lika gärna göras i norska eller svenska kronor till aktuell växelkurs.

Dollarn fungerar då inte som betalningsmedel utan bara som räkneenhet, precis som måttenheter för längd och vikt.

Valet av räkneenhet påverkar givetvis inte USA:s ekonomiska eller militära styrka. Lika lite som Sveriges militära styrka påverkas av om andra länder mäter temperaturen i grader Fahrenheit eller grader Celsius.

En annan vanlig missuppfattning är att dollarns ställning som reservvaluta ger USA orättmätigt stora ekonomiska fördelar på övriga världens bekostnad.

Det är sant att många centralbanker världen runt har dollar i sina valutareserver. Enligt Internationella valutafonden, IMF, utgör dollarn ungefär två tredjedelar av världens samlade valutareserver. På så sätt har USA en skuld till omvärlden – i sin egen valuta.

Men det betyder inte att USA får låna pengarna gratis. Ingen centralbank med självaktning vill ha tillgångar som ger 0 procents ränta. Att Riksbanken har en stor andel dollar i sin valutareserv betyder inte att Sverige ger några "räntefria lån" till USA.

Riksbankens dollarreserv består inte av kontanter utan av amerikanska statspapper, som ger marknadsmässig ränta.

Privata företag resonerar på samma sätt som centralbankerna. Om ett svenskt börsbolag placerar en del av sin kassa i en amerikansk bank är det knappast på ett räntelöst konto. Dessutom är det inga problem att öppna dollarkonto i en icke-amerikansk bank.

Vad USA däremot tjänar på ekonomiskt är att en stor mängd amerikanska kontanter används flitigt utanför landets gränser, framför allt i Ryssland och Latinamerika.

Varje dollarsedel är en skuldsedel på vilken den amerikanska centralbanken betalar 0 procents ränta.

Och gissa vilka branscher som helst använder kontanter, för att slippa redovisa sina tillgodohavanden och transaktioner öppet? Rätt. Dollarn är den dominerande valutan i den undre världens handel.

Paul Krugman, ekonomiprofessor vid universitetet i Princeton, har gjort en grov kalkyl av vad USA tjänar på detta.**

Enligt Federal Reserve kan så mycket som 300 miljarder dollar i sedlar cirkulera utanför USA.

Med en ränta på 5 procent betyder det att amerikanska staten slipper en räntekostnad på 15 miljarder dollar per år.

"Varje år kan vi alltså exportera 15 miljarder dollar i kontanter till utlänningar och få varor och tjänster i utbyte. Bäst att inte fråga vilken sorts."

Men Paul Krugman, som definitivt inte är någon anhängare av George Bush och hans Mellanösternpolitik, påpekar också att det räntefria lånet inte motsvarar mer än en dryg tusendel av den amerikanska bruttonationalprodukten.

"Det är inte ens en signifikant del av vårt bytesbalansunderskott."

Om eurosedlar blir lika populära bland knarkhandlare och människosmugglare som dollarsedlar är i dag, skulle det kunna kosta den amerikanska ekonomin så mycket som en halv promille av BNP. För den amerikanska statskassan är det felräkningspengar.

*) William R. Clark, "Oil, dollars, euros and the upcoming Iranian oil bourse"
(www.petrodollarwarfare.com)

**) Paul Krugman, "Nothing for money"
(www.wws.princeton.edu/pkrugman/oildollar.html)
"Who’s afraid of the euro?"
(www.pkarchive.org/trade/seignor.html) //di.se